Att planera är att reagera: Om ”starka” och ”svaga” skolkulturer

teaching
När jag började arbeta som lärare var planeringen det jobbigaste och mest tidskrävande – och ju fler gånger jag haft samma kurs, ju mindre tid har den tagit i anspråk. Samtidigt upplever jag att planeringsarbetet skiftat fokus till viss del. I början handlade det mycket om att se till att jag var säker på att jag tagit upp allt kursen skulle handla om, samt att jag skulle se till att eleverna hela tiden var upptagna med något; allt var en strävan efter att undvika den situationen att eleverna var klara och att jag inte hade något mer matnyttigt att erbjuda.

Efter hand har jag förstått att mitt utrymme att kontrollera undervisningen på förhand är ganska litet. Visst bör det finnas en riktning och ett tänkt stoff, men allt eftersom växte insikten att det “egentliga” arbetet började först när den aktuella elevgruppen mötte stoffet. Planeringens dynamik är dock mer avancerad än så, och jag tänkte ägna några blogginlägg åt att försöka förstå mig bättre på den.

VAD KAN VI KONTROLLERA PÅ FÖRHAND – OCH VAD UPPSTÅR I SITUATIONEN?

Läs hela inlägget på Lars Björklunds blogg På vetenskaplig grund.

Annonser