Vad ber professor Linderoth om ursäkt för?

elevVarför ber professor Jonas Linderoth om ursäkt och vilken lärare är det som ska komma tillbaka? Karin Elmquist sammanfattar och reflekterar över Jonas Linderoths nyutkomna bok ”Lärarens återkomst”.

Pedagogikprofessorn Jonas Linderoths debattartikel i Dagens Nyheter 2016-08-24, där han ber om ursäkt för 1990-talets pedagogiska idéer har väckt mycket uppmärksamhet. Han har de senaste veckorna pratat i tv, varit med i Skolministeriet i Sveriges Radios P1 och lockat en storpublik på Bokmässan. Linderoth har förstås också fått kritik, men kritikerna verkar endast ha läst debattartikeln. Bakom den finns dock boken “Lärarens återkomst” (Natur & Kultur, 2016) som ger en betydligt mer fördjupad bild av vad Linderoth vill säga. I den får man bättre svar på vad han egentligen ber om ursäkt för och vad menar han med att läraren ska komma tillbaka. I denna text tänkte jag lite kortfattat försöka redogöra för Linderoths viktigaste tankar. Jag undersöker också om Linderoths påståenden kan bekräftas av andra undersökningar och forskning som till exempel OECD-rapporter och John Hatties studier.

Läs hela inlägget i Karins blogg Reflektioner om skolforskning.

Annonser

Uppstart i Svenska 1: sociala medier och samarbeten

dator
I år har vi ett nytt upplägg på min skola. Det började med att jag och min kollega, Malin Jonsson, redan i våras önskade att få schematekniska möjligheter för att lättare samarbeta ämnesövergripande i samhällsettorna. Det ledde till att jag undervisar dem i svenska och psykologi och Malin i samhällskunskap och engelska. Utifrån detta hade vi som målsättning att redan från start planera mer tillsammans och helt enkelt ta ett helhetsgrepp om viktiga förmågor och centralt innehåll som berörs i våra kurser.

Läs hela inlägget på Åsa Edenfeldts blogg Strategier för lärande.

Att planera är att reagera: Om ”starka” och ”svaga” skolkulturer

teaching
När jag började arbeta som lärare var planeringen det jobbigaste och mest tidskrävande – och ju fler gånger jag haft samma kurs, ju mindre tid har den tagit i anspråk. Samtidigt upplever jag att planeringsarbetet skiftat fokus till viss del. I början handlade det mycket om att se till att jag var säker på att jag tagit upp allt kursen skulle handla om, samt att jag skulle se till att eleverna hela tiden var upptagna med något; allt var en strävan efter att undvika den situationen att eleverna var klara och att jag inte hade något mer matnyttigt att erbjuda.

Efter hand har jag förstått att mitt utrymme att kontrollera undervisningen på förhand är ganska litet. Visst bör det finnas en riktning och ett tänkt stoff, men allt eftersom växte insikten att det “egentliga” arbetet började först när den aktuella elevgruppen mötte stoffet. Planeringens dynamik är dock mer avancerad än så, och jag tänkte ägna några blogginlägg åt att försöka förstå mig bättre på den.

VAD KAN VI KONTROLLERA PÅ FÖRHAND – OCH VAD UPPSTÅR I SITUATIONEN?

Läs hela inlägget på Lars Björklunds blogg På vetenskaplig grund.

Brister motivationen?

tired-student-at-books

Jag hamnar ofta i samtal med kollegor angående gymnasieelever med bristande motivation. Framförallt på våren, när eleverna går i trean och närmar sig studenten. De är skoltrötta då de borde växla upp och spurta. Vad händer? Tar vi död på deras vilja att lära, upplever de att det inte spelar någon roll? Tar vi inspirationen ur dem istället för att göra dem nyfikna på framtiden? Så kan det inte få vara… Det är nu vi lärare behöver vara skickliga på riktigt, alla elever kan inte älska ditt ämne, men alla kan bli mer engagerade.

Läs hela inlägget på Roberts blogg Lusten att lära.